Sociala medier

Sedan förra veckan har jag i olika sammanhang snackat sociala medier med Karin Widén, Fredrik Wass och Johanna Ögren. Tre personer som alla har mycket att säga om detta fenomen. Dessutom har jag försökt förklara sociala medier för folk jag känner som inte alls är särskilt insatta. Jag har försökt få dem att förstå hur jäkla fantastiskt det är. Nu snurrar det nästan bara sociala medier i huvudet. Runt runt runt. Jag läser väldigt mycket bloggar och jag kollar Twitter flera flera gånger i timmen. När något händer kan jag fundera på var jag ska skriva om det. Twitter? Facebook? Blogg? Sedan inser jag att det är kanske inte jätteintressant för alla att veta att jag sett en bra film eller åkt buss åt fel håll eller något sånt. Själva informationen är alltså inte alltid så väldigt givande för min omvärld. Trots allt har jag något slags behov av att uttrycka mig i skrift någonstans. Jag hade tills för en vecka sedan fyra bloggar på gång. När jag bodde i Colombia hade jag en särskild Colombiablogg men nu har jag låtit den vara. Är ju inte där längre. Den blogg som du läser just nu är nästan helt ny och fortfarande lite på ett experimentstadium. Folk förstår nog inte att jag kan hålla på med fyra bloggar samtidigt men det är inte så svårt faktiskt. De fyller alla olika funktioner och jag kan helt enkelt inte låta bli. Det är ju så förbaskat kul! Det är alltså inte så att jag måste tvinga mig själv att underhålla dessa fyra bloggar – det går av sig självt. Jag kanske till och med borde starta fler? Alternativt ta en sociala medier-paus pga snurrande i huvudet.

Hehe. Närå.

Annonser

Stockholm i mitt hjärta

Jag har varit i Stockholm i en vecka nu. Folk frågar om det känns konstigt att vara tillbaka. Det som känns konstigt är att det är helt normalt. Att en dag vara i Bogotá och så plötsligt ska man traska i en vardag i Stockholm. Visserligen är det inte så att jag återkommer till den vardag som jag hade innan jag åkte men mycket är ju sig likt. Det är jättefint att vara tillbaka. Jag visste inte att man kunde sakna en stad så mycket som jag har saknat Stockholm. Medan jag befann mig på andra sidan Atlanten hände det förstås tusentals roliga saker i Stockholm som jag inte kunde vara med på så nu hoppar jag på alla events och mingel och möten som jag kommer över. Så satans sweet. Och när jag åker buss trycker jag mig mot rutan och glor ut över min stad och tänker att ”Åh men gud så underbart, här har jag inte varit på flera måååånader!” trots att jag bara tittar ut på en tobaksaffär som då rakt inte är något speciellt. Ändå känns det speciellt. Nu är väl frågan hur lång tid det tar innan jag vant mig på riktigt vid att vara tillbaka och börjar sakna Colombia.