SFÖ-konferensen i Gävle

Jag har varit på min första SFÖ-konferens. För er som inte vet vad SFÖ är så är det Sveriges Facköversättarförening. Eftersom jag inte hann frilansa så väldigt länge som översättare innan jag blev anställd som projektledare på en byrå blev det aldrig så att jag gick med i SFÖ. Nu var jag där i egenskap av anställd på översättningsbyrå men jag kände att jag liksom har en fot i varje läger, så att säga. Detta eftersom jag vet att mitt vikariat snart löper ut. Var är min plats? Var hamnar jag? Framtiden får utvisa detta men jag kan åtminstone säga som så, att på SFÖ-konferensen kände jag mig hemma. I denna bransch är det sällan man får träffa dem man jobbar med och det är en av anledningarna till att jag uppskattar dessa möten så mycket. Människor som jag har mejlat med flera gånger i veckan under lång tid kunde jag för första gången träffa IRL. Det flög in folk från flera länder och även om språket var svenska representerades många nationaliteter bland deltagarna. Jag älskart.

Konferensgruppen hade ordnat ett mycket fint program åt oss. Jag deltog visserligen främst i lördagens aktiviteter så jag kan inte uttala mig om de andra dagarna men av det jag fick uppleva gör jag två tummar upp. Anna-Lena Brundin stod för lite underhållning mitt på dagen. Jag älskar skånska (jag är ju skåning) och Edith Piaf. Anna-Lena sjöng otroligt vackert och körde stand-up. Trots att jag skrattade väldigt mycket måste jag ändå erkänna att jag får en något bitter eftersmak av de grova generaliseringar hon gjorde om män och kvinnor. ”Ni män måste ta hand om era kvinnor, annars lämnar de er och då dör ni i förtid”. Okej. Jag vet att man får ironisera och skämta om i princip allt och det tycker jag väl att man ska få göra också. Men i samma stund som man skämtar om stereotyper befäster man de attityder och normer som finns. Nåväl. Jag hade roligt ändå. I övrigt hölls intressanta paneldiskussioner om kvalitet och Nina Jansdotter var där och talade om att våga tacka nej. Och ja. Det bästa tyckte jag nog var föredraget som Patrik Hadenius (från Språktidningen) höll om att vara ”språkpromotorer”. Om man är en språkälskare som är språkpolis, grammatikgalning eller lite för entusiastiskt nördig, ja då kanske man inte är en bra språkpromotor. Jag erkänner att jag tillhör kategori ett, språkpolis. Men jag brukar mest polisa mig tyst för mig själv, så att jag inte dödar någon annans språkintresse eller självsäkerhet (om man bortser från enstaka inlägg på denna blogg, men herregud, man måste ju få avreagera sig). Dessutom vill jag inte bli hatad. Patrik Hadenius var en väldigt duktig talare och jag hade gärna lyssnat på honom ännu mer.

Nu sitter jag på tåget hem till Stockholm. I morgon är det måndag och då är det dags för nya översättningsutmaningar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s