Språkforum 2012 – dissar, ansvar och könsord

En något äldre kvinna vände sig mot min kollega och sa ”ni som är så unga, vad gör ni här?”. Jag var på Språkforum med två kollegor och vi är ca 30–40 år gamla. Vi är relativt unga men alltså inga tonåringar. Jag vet inte om hon fick för sig det? Oavsett hur gamla hon trodde att vi var kan man ju fråga sig om hon tänkte att det fanns en äldre åldersgräns för att få delta. Eller trodde hon att bara pensionärer intresserar sig för språk? Jag vet ej.

Jessika Gedin var först ut på scen och jag gillar verkligen henne. Hon har något visst – en skärpa och en auktoritet som ändå känns … mjuk? Hon pratade om sitt läsande och sitt skrivande och förklarade att hon gärna styr sin läsare. Hon kursiverar ord som ska betonas och sätter gärna in bisatser. Samtidigt förklarade hon att hon gör andras berättelser till sina egna när hon läser. Det är så det ska vara, menade hon – det är oviktigt vad författaren har för avsikt när hen skrev, nu är det upp till mig som läsare att göra texten till min egen.

Lingvisten Mikael Parkvall presenterade sin kartläggning av dialekter i Sverige med hjälp av ett flertal färgmarkerade kartor. Han har tydligen gjort mycket efterforskningar genom att läsa bloggar, så kallade ”vardagsbloggar”, och se hur bloggarna skriver och var de befinner sig. Jag tycker att det är väldigt intressant med dialekter och en del saker kände jag förstås igen mig i. Men det blir ändå lite problematiskt för min del eftersom jag har så väldigt svårt för generaliseringar. Och det kan man väl inte direkt ha när man ska kartlägga tendenser – det är ju ändå lite det som är själva grejen. Av samma anledning irriterade jag mig även på generaliseringen av ”bloggare”. Parkvall hade en rätt så raljerande ton när han berättade, i förbifarten, om bloggarna som skrev om dagens outfit och sina pojkvänner. Och publiken skrattade. Nu glider jag in lite på ett sidospår här men det är faktiskt mest det jag tar med mig från hans föreläsning. Inte informationen om dialekterna utan hans inställning till de som utgör grunden för hans kartläggning. Det är precis denna inställning till bloggar som jag tror att de människor som inte läser bloggar har. De tror att alla bloggar är så. Vilket ju inte stämmer. Men de kommer förstås fortsätta att tro det för att folk står och säger att det är så bloggar är. Jag undrar om Parkvall själv har fått för sig att alla är så? Det vore ju märkligt eftersom jag antar att han har varit runt på en hel del bloggar för att söka information. De vardagsbloggar som jag själv läser handlar om feminism, politik, jobb, lycka och olycka. Och självklart en del typiska vardagsgrejer däremellan, därav kategoriseringen vardagsbloggar. Kanske lite mat, lite böcker, lite bilder. Vad jag får ut av dessa bloggar är diskussioner, insikter och gemenskap. Samt nya vänner. Dessutom är de välskrivna och fulla av humor. Ja, detta är alltså den bloggosfär jag personligen tar del av. Den är smart och bra och jag hjärtar den. Sluta vara så nedlåtande Parkvall. Nåväl. Nu har jag försvarat den lite här så nu kan vi gå vidare till annat.

Birgitta Lindgren från Språkrådet berättade om nyord och tog bland annat upp de ord som de har fått mest kritik för. Ordet tjejsamla tog de med som ett nyord 2011 och det är tydligen det ord som har fått allra mest kritik sett på de senaste 30 åren. Andra ord som Lindgren kallade ”känsliga” var Juholtare och terja. Alla nyord från 2011 kan man läsa om här. Som jag förstår det menade Lindgren att Språkrådet tar upp nyord i listan utan att värdera om de är positiva eller negativa. Språkrådet agerar helt ”objektivt”. Lindgren ville även få det att framstå som att de, genom att ta upp ordet tjejsamla faktiskt gör samhället en tjänst eftersom de då bidrar till att det blir diskussion. Hon förklarade att motsatsen till tjejsamla ju inte är killsamla, utan samla, och pekade på hur snedvridet det är att mannen är norm och kvinnan avvikande. Det är helt sant, det håller jag med om: det är snedvridet. Just därför ställer jag mig kritisk till hur Språkrådet ser på sitt eget ansvar när det gäller de ord som de väljer ut. Att de klappar sig själva på axeln och menar att det ju är bra att det blir diskussion nu, hurra vad duktiga vi är, tror jag är en efterhandskonstruktion. Jag vet förstås inte hur de resonerade kring detta när de valde att ta med ordet men det är ju helt tydligt att de åtminstone har ett ansvar. Därför tycker jag att det var väldigt märkligt när Lindgren senare under dagen ifrågasatte Hanna Sofia Rehnbergs användning av det engelska ordet ”storytelling” när hon föreläste om företag och berättelsens makt. ”Du kan väl använda ett svenskt ord istället?” tyckte Lindgren medan Rehnberg menade att det inte var så enkelt. Hon ansåg inte att det svenska ordet berättande hade precis samma betydelse i detta sammanhang. Lindgren fortsatte att gå på och sa att Rehnberg ju faktiskt har ett ansvar som forskare. I mina ögon är det väldigt intressant att Lindgren inte kan se att hon borde ställa frågan till sig själv. Vad har Språkrådet för ansvar när de lanserar nyord? Finns det inte en skillnad mellan att belysa ”objektivt” och att befästa föreställningar? Hur många hade hört ordet tjejsamla innan det dök upp i nyordslistan förra året? Inte många, tippar jag. Nu är det fritt fram att använda det eftersom det har etablerats. Jag är själv kluven till hur Språkrådet ska agera i urvalet av nyord men jag menar att det är lite att kasta sten i glashus när man börjar säga åt andra att ta ansvar för språkets utveckling utan att rannsaka sig själva. Nu var det visserligen inte hela Språkrådet som uttalade sig här utan endast Lindgren, varför frågan väl får riktas till henne.

Den föreläsning som jag hade sett fram emot mest var Karin Milles. Hon föreläste om ”Hen, den och stora åderpålen” och hon gjorde det så utmärkt. Jag är ju förespråkare av ordet hen och förstår inte att folk kan bli så provocerade av att det i vissa fall kan vara praktiskt att ha ett ord där man inte skriver ut vilket kön det handlar om. I många fall är det irrelevant, i en del fall är det oklart. Det handlar inte om att man aldrig ska använda hon eller han. Milles gick igenom en del reaktioner på ordet, däribland Jan Guillous. Guillou tycker att ordet hen är sabotage mot det svenska språket och att det är feministaktivisterna som driver detta. Det är lite komiskt det här, tycker jag. Och tragiskt. Jag tror starkt på att vi ska utnyttja språket som ett verktyg i förändringen av samhället, jag blir tokig på dessa bakåtsträvare. Milles berättade att 77 % av världens språk har ett könsneutralt pronomen. Exakt varifrån denna information kommer vet jag inte eftersom man väl inte riktigt har konstaterat hur många språk det finns i världen. Jag vet inte heller exakt vad som menas med könsneutralt pronomen här – kan man räkna in pronomenet ”den”? Detta kan man förstås gräva vidare i men rent spontant tycker jag att det är en intressant siffra. Milles gick i sitt föredrag vidare från hen till könsord och räknade upp benämningar på kvinnliga respektive manliga könsorgan. Det finns en genomgående trend i hur man benämner dessa och jag tror inte att det var så många som blev förvånade. Däremot är det ju ändå anmärkningsvärt att det faktiskt är som det är. Det vill säga att det kvinnliga könsorganet är en kanelbulle som ska behaga medan mannens könsorgan är en fittmissil. Joråsåatte. Jag tyckte mycket om Karin Milles när jag hade henne som lärare på Stockholms universitet och hon föreläste om ordet ”snippa”. Jag tycker minst lika bra om henne idag.

Vad jag tar med mig från Bodil Malmstens föredrag är att man kan lära sig språk även senare i livet. Det är alltså inte kört bara för att man inte gör det som ungdom. Malmsten flyttade som bekant till Frankrike för några år sedan. Hon var 55 och kunde inte franska men lärde sig det genom att läsa böcker. Hon förklarade att hon fick slå upp i princip varje ord i början men till slut gick det – hon lärde sig franska. Mycket imponerande tycker jag. Och visst inger det hopp? Man kan om man vill och allt det där.

Om man vill se samtliga programpunkter kan man klicka in sig här och vill man se lite bilder kan man gå in på Språktidningens blogg. Jag antar att det även kommer att läggas upp på UR Play inom en snar framtid. Då kan man eventuellt få se när jag ställer en fråga till Jessika Gedin om hennes läsande. Hos mig får ni inget referat av alla programpunkter, utan endast några highlights. Som vi säger på svenska.

6 tankar på “Språkforum 2012 – dissar, ansvar och könsord

    • Ja, det borde du ha varit. Då kanske jag hade haft en att förfära mig ihop med, åtminstone gällande vissa av frågorna. Jag kan ju inte veta var du står i alla frågor. Det var hur som helst en mycket intressant dag.

  1. Tror nog det var min ungdomliga lyster som gjorde att den äldre damen trodde att vi var högstadieelever. 😉

  2. Hej! Jag kollade just på nätet för att se om nån på sista tiden hade ägnat sej åt att kartlägga dialektskillnader på nätet. Och det var tydligen jag själv det.

    Eftersom jag direkt tilltalas (”Sluta vara så nedlåtande Parkvall”), så kanske jag kan tillåtas att svara. Det är helt sant att jag var raljerande. Och det är helt sant att jag tycker att majoriteten av alla bloggar har ett innehåll som … tja, vad ska man säja … förtjänar att raljeras med.

    Men bara nåra fåniga smådetaljer: Det ena är att jag inte tror (ibland kan ju tungan slinta, så hundraprocentigt säker kan man ju inte vara) att jag kallade bloggarkollektivet för ”puckon på nätet”. Eftersom det hela tevefilmades, så kan du enkelt gå till SVT play och kolla. Säj för all del till om du hittar just detta citat!

    För det andra: Tror Parkvall ”alla bloggar är så”? Det kan ganska enkelt besvaras med motfrågan ”Skulle Parkvall själv blogga i så fall?”. Att det finns bloggar om ”feminism, politik, jobb, lycka och olycka” visar inte att dom flesta bloggar behandlar denna typ av ämnen. Jag läser själv den typen av bloggar med behållning. Detta är ”den bloggosfär [du] personligen tar del av”, och detsamma gäller mej, när jag själv väljer bloggar för innehållets skull. Klart att bloggar är bra om man väljer dom som handlar om saker man är intresserad av. Men för dom av oss som är intresserade av exempelvis feminism och politik, så finns det också tusentals andra bloggar som jag har kämpat mej igenom av vetenskapliga skäl, och som du gissningsvis har undvikit.

    Det du såg mej presentera handlade alltså om bloggar som jag tagit del av av _andra_ skäl än innehållet. En ruskigt stor del av dom _är_ raljeringsvärdiga. Jag sa definitivt aldrig att alla bloggar var det (och som sagt — jag är ju för tusan själv bloggare!).

    Självklart har jag misslyckats kapitalt om mitt raljerande, som du själv formulerar det, är det du tar med dig från min föreläsning. Kanske tog jag i för mycket. Kanske skulle jag inte ha nämnt nåt om innehållet över huvud taget. Men samtidigt måste jag få ställa motfrågan huruvida det _bara_ är mitt misslyckande när trettio sekunder av mitt prat får dig (enligt egen utsago) att dels mer eller mindre glömma dom övriga fyrtio (eller vad det nu kan ha varit) minuterna, och dessutom tro dej ha hört saker som jag inte har sagt. Jag får känslan av att ett och annat ligger i betraktarens öga.

    En ungefär lika neutral sammanfattning av ditt inlägg som du gjorde av mitt prat skulle vara nåt i stil med att ”Anna Söderbom tycker att alla bloggar handlar om feminism och politik”. Det har inte du sagt. Lika lite som jag har sagt det som du tyckte dej höra mej säja.

    • Hej Mikael.

      Jag ber om ursäkt om jag har felciterat dig, just nu minns jag inte exakt vad som sades (det var ju trots allt flera månader sedan) men om du menar att du inte har sagt det kan jag förstås ta bort det. Jag spelade inte in föreläsningen när jag var där och kunde inte lyssna in mig på det igen innan jag skrev blogginlägget. Och jag vet att du bloggar, jag tror till och med att jag har nämnt dig i ett annat blogginlägg om ”hen”. Då menar jag Lingvistbloggen, jag vet inte om du har någon annan? I min fråga om du trodde ”att alla bloggar var så” syftade jag på vardagsbloggar och nej, jag vet inte vilka typer av vardagsbloggar du läser.

      Jag inser att det kanske känns orättvist att få en sådan diss, för något som kanske känns irrelevant, när det jobb som du har gjort är omfattande och intressant. Du förtjänar förstås även tummen upp för detta. Men det jag har skrivit i detta inlägg var den upplevelse jag hade, det var ingen objektiv genomgång av de ämnen som behandlades. Jag tyckte verkligen att din ton var raljerande och det irriterade mig. Jag vet att det finns en viss typ av bloggar, säkert sådana som du har läst, som jag inte heller finner särskilt välskrivna eller smarta eller intressanta. Men jag tycker ändå inte att det är särskilt snyggt att driva så mycket med dem i det sammanhanget. Därför var det den upplevelse jag tog med mig. Särskilt för att jag tror att andra människor (som inte läser bloggar alls) tror att alla bloggar är så, även om du själv vet att det inte är så. Däremot menar jag inte att innehållet i presentationen inte var intressant eller viktigt och det skulle jag såklart också kunna slänga in i inlägget för att göra din föreläsning rättvisa.

      Du frågar om det är ett ”misslyckande” från din sida eller om det är något som ligger i betraktarens öga och självklart handlar det om något i betraktarens öga. Jag menar inte att din föreläsning var ett misslyckande, det jag skrev var inte någon neutral sammanfattning. Och som sagt, om jag har felciterat dig ber jag om ursäkt. Jag ska ändra det där. Men jag har inte hittat på det och kryddat lite för att du ska framstå som något du inte är, jag har förmodligen tyckt mig höra dig säga det.

      För övrigt vill jag säga att jag ju inte tycker att du är någon dumbom, om det nu verkar så, jag har för fasiken till och med köpt din bok. Jag tyckte bara att du hade en lite överlägsen ton i din föreläsning och den irriterade mig. Det var allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s