Kvinnotryck

Roks står för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Kvinnotryck är en tidning som ges ut av Roks och den kommer ut fyra gånger per år. Det senaste numret damp idag ner på min hallmatta. Varje nummer har olika teman och denna gången är det rättsprocessen. Jag plockar upp tidningen, bläddrar och ser artiklar som ”Varierande kunskapsnivå inom rättsväsendet”, ”Tjejer skuldbelägger ofta sig själva” och ”Att stötta i rättsprocessen”. Jag för min del känner väldigt mycket sorg över det som skrivs i denna tidning. Så mycket sorg men samtidigt så väldigt mycket kärlek över att det finns kvinno- och tjejjourer där de flesta jobbar helt ideellt med att hjälpa andra människor. För att de vill. För att vi vill, ska jag kanske säga. Jag gör ju faktiskt också det. Jag blir så väldigt rörd av den uppskattning jag får när jag märker att jag hjälper och jag blir rörd av att se att saker rör sig i rätt riktning. Tyvärr har jag också sett saker gå åt helt fel håll och det gör ont, så väldigt ont. Ändå betyder det här med jourverksamheten mycket för mig. Jag vill engagera mig. Förutom den uppskattning jag kan få från personer som jag stöttar blir jag nästan blödigt rörd över jourverksamheten som sådan – och av att möta alla andra som också engagerar sig ideellt. Det är fantastiskt.

Nåväl. Det var egentligen tidningen jag skulle skriva om. Jag skulle berätta för er att det finns intressanta texter i den som jag själv ska läsa igenom (bland annat en intervju med åklagaren Ulrika Rogland) men även att jag själv har skrivit ett par texter i den. En text om boken ”Clownen gråter” av Javiera och en intervju med Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.

Annonser