Jag + JCI = sant

När jag flyttade till Cambridge 2012 lärde jag känna en tjej som var med i något som kallades för JCI – Junior Chamber International (juniorhandelskammaren). Jag förstod inte riktigt vad det var men jag gick med på en galamiddag på Jesus College. Mest tyckte jag att det verkade fräckt att hänga med andra uppklädda människor i collegemiljö. College i Cambridge liksom, det är ju värsta Harry Potter-känslan! Ja, minus trolleri förstås. Men lite magiskt känns det ändå allt i de miljöerna. De andra deltagarna på middagen hade deltagit i en Inspiration Day men jag gick direkt på galamiddagen. Därefter gick jag med i JCI Cambridge och gick på workshops och föreläsningar som de hade. En av de bästa föreläsningarna jag gick på var den av John Bird som startade Big Issue, tidningen som säljs i England av hemlösa. Det var otroligt inspirerande! I maj 2013 reste jag till Monaco för att delta i JCI:s Europakonferens och där fick jag träffa människor från en massa länder. På dagarna var det föreläsningar om ämnen som entreprenörskap och att rädda miljön samt workshops om exempelvis FN:s koppling till JCI och om hur vi kan bidra till att uppnå millenniemålen. På kvällarna var det givetvis festligheter och sista kvällen var det, i sann JCI-anda, galamiddag. Det var en bra introduktion till JCI tycker jag. JCI har internationella konferenser och möten världen runt, några gånger om året, men det viktiga arbetet sker på lokal nivå.

Det är svårt att förklara JCI för det kan tyckas lite spretigt. Det finns så många bra områden! JCI handlar i korthet om att erbjuda utvecklingsmöjligheter som stärker unga människor att skapa positiv förändring. Med unga människor menar man i JCI personer mellan 18 och 40 år. Jag skulle vilja förklara det som att man ger medlemmarna i JCI möjlighet att utvecklas på ett personligt plan (genom utbildningar av olika slag), vilket bland annat ger dem verktyg att till exempel driva projekt som bidrar till positiva samhällsförändringar. Sen bygger förstås väldigt mycket på nätverkande. Nätverkande, på lokal, nationell och internationell nivå, ökar också möjligheterna att kunna bidra till förändring. Därför tycker jag också att det är så viktigt att man har sociala aktiviteter så att man lär känna andra medlemmar och har roligt tillsammans. Det ska ju vara roligt att vara med i JCI.

Alla lokalföreningar arbetar på olika sätt och har olika fokus – föreningen blir helt enkelt vad medlemmarna själva gör den till. I JCI ligger fokus på engagemang från medlemmarna och man talar om ”active citizens”. Det är alltså medlemmarnas ansvar att vara med och arbeta för de förändringarna man vill se men det betyder även att man som medlem har möjlighet att driva de projekt som man själv brinner för och det finns alltid stöd att få från andra medlemmar, styrelsen samt senatorer.

Personligen har jag deltagit i JCI UK:s Leadership Excellence in Action Programme (LEAP), där man lär sig att arbeta i team samt att leda team, jag har fått gå en kurs i kunskap om psykisk ohälsa genom ett samarbete med välgörenhetsorganisationen Mind in Cambridgeshire, jag har deltagit i en Europakonferens (Monaco) och en världskongress (Leipzig) och så har jag varit med på flera föreläsningar och workshops om alla möjliga ämnen! Jag har däremot inte drivit projekt själv än.

När jag flyttade tillbaka till Sverige i november förra året bestämde jag mig för att engagera mig i JCI Stockholm istället och vinkade hejdå till Cambridge (men JCI UK finns för alltid i mitt hjärta). Sedan årsskiftet är jag med i styrelsen för JCI Stockholm som Local Secretary och Local Information Officer. Jag lär mig mer och mer om JCI och mina egna ansvarsområden för varje dag och har väldigt många idéer om saker som jag skulle vilja bidra med och förbättra. Varje gång jag går från ett JCI-event är jag full av energi och peppiga tankar! (Men eftersom jag påbörjar detta nya styrelseuppdrag samtidigt som jag börjar ett nytt jobb får jag ibland lugna ner mig.) Jag vill att JCI ska få fler medlemmar och jag vill att medlemmarna ska vara engagerade och jag vill att vi ska göra saker som är bra för samhället och som utvecklar människor! Just nu försöker jag först och främst bli grym på mina egna uppgifter men jag försöker även hitta bra föreläsare som kan komma och inspirera! Personligen fascineras jag av projekt där man lyckas kombinera entreprenörskap med att ge utsatta människor stöd eller en andra chans, det var därför jag tyckte så mycket om John Birds föreläsning om hur han startade tidningen Big Issue. Mitt hjärta brinner rent generellt för medmänsklighet. I JCI Stockholm har man under åren arbetat med integration, stöd till hemlösa och personer med begränsad ekonomi (vi har till exempel ett projekt som heter Jul för alla) och nu försöker vi se om vi på något vis kan dra ett strå till stacken för att förbättra situationen med arbetslösheten i vårt samhälle.

JCI är en ideell organisation och styrs således inte av vinstintressen. Istället styrs vi av engagemang. Inom mig bubblar det massa engagemangsbubblor som jag ska försöka strukturera och göra något av det här året och förmodligen även flera år framåt! Vill du också vara med och bygga något bra? Men häng på då!

PS. Fun fact: Kofi Annan, Bill Clinton and Bill Gates har tidigare varit medlemmar i JCI.

Annonser

Kvinnotryck

Roks står för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Kvinnotryck är en tidning som ges ut av Roks och den kommer ut fyra gånger per år. Det senaste numret damp idag ner på min hallmatta. Varje nummer har olika teman och denna gången är det rättsprocessen. Jag plockar upp tidningen, bläddrar och ser artiklar som ”Varierande kunskapsnivå inom rättsväsendet”, ”Tjejer skuldbelägger ofta sig själva” och ”Att stötta i rättsprocessen”. Jag för min del känner väldigt mycket sorg över det som skrivs i denna tidning. Så mycket sorg men samtidigt så väldigt mycket kärlek över att det finns kvinno- och tjejjourer där de flesta jobbar helt ideellt med att hjälpa andra människor. För att de vill. För att vi vill, ska jag kanske säga. Jag gör ju faktiskt också det. Jag blir så väldigt rörd av den uppskattning jag får när jag märker att jag hjälper och jag blir rörd av att se att saker rör sig i rätt riktning. Tyvärr har jag också sett saker gå åt helt fel håll och det gör ont, så väldigt ont. Ändå betyder det här med jourverksamheten mycket för mig. Jag vill engagera mig. Förutom den uppskattning jag kan få från personer som jag stöttar blir jag nästan blödigt rörd över jourverksamheten som sådan – och av att möta alla andra som också engagerar sig ideellt. Det är fantastiskt.

Nåväl. Det var egentligen tidningen jag skulle skriva om. Jag skulle berätta för er att det finns intressanta texter i den som jag själv ska läsa igenom (bland annat en intervju med åklagaren Ulrika Rogland) men även att jag själv har skrivit ett par texter i den. En text om boken ”Clownen gråter” av Javiera och en intervju med Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.