Plan B

Jag bestämde tillsammans med min pojkvän att vi skulle åka hit till Bogotá. Vi satt i hans lägenhet en dag i januari 2010 och snackade om framtidsplaner. Om språk vi ville lära oss och var vi skulle bo för att lära oss dem. En kurs hemma i Sverige räcker liksom inte. Spanska, sa vi. Spanien var för nära och kändes inte tillräckligt spännande. Latinamerika. Dit skulle vi! Jag kom att tänka på min vän Annika som ju bodde i Bogotá. Planer som var lösa från början blev sanning när vi i oktober bokade biljetter och följaktligen satt på planet 6 december. Då hade jag sagt upp mig från mitt fasta jobb och framför mig hade jag det nya frilanslivet. Och en ny kontinent. Ny för mig det vill säga. Ganska många andra hade redan upptäckt den. Till och med före Columbus.

Här har jag nu varit i fyra månader och snart är det dags att sätta sig på planet hem igen. Men vi har fler resplaner än så. Med resplaner menar jag nu ställen som vi vill bosätta oss på ett tag. För spanska är ju inte det enda språk som vi vill bemästra. Tyskan ska fräschas upp och så även franskan. Min pojkvän har studerat lite arabiska och den vill han ta tag i och ja, varför inte jag också? Vilka är då de andra planerna?

Tyska. Vi bosätter oss i Berlin ett tag. Franska och arabiska. Beirut.

Detta var städerna vi pratade om den där kvällen i januari för över ett år sedan. Bogotá, Berlin, Beirut. Vi insåg att samtliga städer börjar på B och refererar nu därför till det som plan B.

Alltså. Spanskan i Bogotá. Vistelse snart avklarad. Dock finns det en del kvar att önska av spanskan, men en väldigt bra grund har jag fått. Nu återstår de andra städerna och hur vi löser det får framtiden utvisa, som man säger. Man kan dock fråga sig hur långt vi ska dra det här med plan B. Ska vi alltid bo på ställen som börjar på B? Än så länge håller jag mig till planen – när jag kommer hem flyttar jag nämligen tillbaka till Bromma. Men alltså, jag är inte jättesugen på att bo i Barsebäck, Bjuv eller Björnböle. Just saying.