Tack för allt Alcuin! Hello LanguageWire!

När jag bestämde mig för att lämna England och flytta tillbaka till Sverige sökte jag lite jobb och hörde mig för bland mina kontakter för att se om det fanns nåt litet jobb till mig nånstans. Och tänk för att det fanns det! Ett alldeles utomordentligt vältajmat vikariat för någon som skulle vara tjänstledig i ett halvår. Jag flyttade hem och började jobba på Alcuin Translations där jag en gång i tiden praktiserade. Tänk så det kan bli va?! Där har jag nu varit i några månader och jobbat som översättare och projektledare och jag måste säga att det är ett fantastiskt fint gäng människor som jobbar där. Jag har trivts mycket bra men det var ju bara ett vikariat och all good things must come to an end och allt det där.

Jag blev av en händelse kontaktad av en annan byrå som undrade om jag var intresserad av en tjänst hos dem och just det här företaget har jag faktiskt varit nyfiken på ett bra tag så självklart var jag det. Jag träffade dem och de erbjöd mig jobbet. Himla bra gjort av dem tycker jag. Så idag, fredagen den trettonde, blir min sista dag på Alcuin Translations. På måndag börjar jag jobba på LanguageWire som Language and Marketing Coordinator. (Sa ni något om semester eller paus mellan två jobb? Haha, nä så jobbar inte jag. Jag bara kör på hörni.)

Jag tror att det här blir himla bra!

Annonser

Samarbeten

Jag tycker att ni ska ta och gå till icehotel.com och titta för där står en jäkla massa häftiga saker. Via nya kunder har jag gjort jobb för ICEHOTEL och varje gång jag jobbar med texterna blir jag så väldigt sugen på att åka dit. Jag fascineras fullständigt av hur det är möjligt att förvandla Torne älv till de konstverk som beskrivs och visas på hemsidan. Detta är helt klart ett av de roligaste projekten jag har jobbat med!

Nya utmaningar

Jag har ju flyttat! Och bytt jobb och allt möjligt. Eftersom mitt jobb som projektledare var tidsbegränsat lämnade jag det och hittade ett nytt jobb. Jag bor numera i Cambridge i England och här jobbar jag med IT-översättning – Cambridge är något slags IT-centrum och kallas för Silicon Fen. Det är något jag inte visste innan jag bestämde mig för att flytta hit. Jag har inte jobbat så mycket med just IT-texter förut men jag välkomnar utmaningen och jag uppskattar att lära mig nya saker. Jag har inte tagit mig för att skriva om det här förrän nu men jag har bott här i fem veckor idag. Hurra för mig!

Kvinnotryck

Roks står för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Kvinnotryck är en tidning som ges ut av Roks och den kommer ut fyra gånger per år. Det senaste numret damp idag ner på min hallmatta. Varje nummer har olika teman och denna gången är det rättsprocessen. Jag plockar upp tidningen, bläddrar och ser artiklar som ”Varierande kunskapsnivå inom rättsväsendet”, ”Tjejer skuldbelägger ofta sig själva” och ”Att stötta i rättsprocessen”. Jag för min del känner väldigt mycket sorg över det som skrivs i denna tidning. Så mycket sorg men samtidigt så väldigt mycket kärlek över att det finns kvinno- och tjejjourer där de flesta jobbar helt ideellt med att hjälpa andra människor. För att de vill. För att vi vill, ska jag kanske säga. Jag gör ju faktiskt också det. Jag blir så väldigt rörd av den uppskattning jag får när jag märker att jag hjälper och jag blir rörd av att se att saker rör sig i rätt riktning. Tyvärr har jag också sett saker gå åt helt fel håll och det gör ont, så väldigt ont. Ändå betyder det här med jourverksamheten mycket för mig. Jag vill engagera mig. Förutom den uppskattning jag kan få från personer som jag stöttar blir jag nästan blödigt rörd över jourverksamheten som sådan – och av att möta alla andra som också engagerar sig ideellt. Det är fantastiskt.

Nåväl. Det var egentligen tidningen jag skulle skriva om. Jag skulle berätta för er att det finns intressanta texter i den som jag själv ska läsa igenom (bland annat en intervju med åklagaren Ulrika Rogland) men även att jag själv har skrivit ett par texter i den. En text om boken ”Clownen gråter” av Javiera och en intervju med Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.

Hur är det egentligen att jobba som översättare?

Det cirkulerar lite bilder på nätet om hur olika yrkresgrupper är, eller rättare sagt upplevs. Det behöver förresten inte bara vara yrkesgrupper, jag har sett en hel del olika. Även för översättare har jag sett några olika versioner, här är en av dem:

Man kan väl säga att det ligger lite sanning i alla de där rutorna. Jag fick en gång frågan vad det skulle kosta att översätta ett par böcker till svenska och när jag gav ett ungefärligt pris kunde jag höra att personen ifråga nog blev lite förvånad. Han hade nog tänkt sig något annat och frågade, med lite förvåning i rösten, om det gjordes ”manuellt”. Jag vet inte om folk faktiskt tror att det skulle gå till på något annat sätt än just det manuella men det är alltså inte så att all text tjoffas in i ett program à la Google Translate (som i rutan uppe till vänster). Det är snarare som i rutan nere till höger – åtminstone när det är svåra texter och korta deadlines. Dock med något modernare utrustning skulle jag vilja påstå.

Mitt namn i en bok! Mitt namn i en bok!

Jo men jag vet ju att folk skriver böcker hela tiden och sådär och ja, jag har ju inte skrivit någon bok eller så (än) men jag har åtminstone fått mitt namn i en bok! Hurra! Jag har nämligen hållit på med ”redaktionellt arbete”. Och det är förresten inte bara en bok utan två! Jag har hjälpt SISU Idrottsböcker med text och så där och idag låg det ett paket med två böcker i på hallmattan. Så fint! Ja jag tänkte bara säga det.

Åh nej, hur blev det?


Varje gång jag får se texter som jag har skrivit i tryck blir jag nervös för att jag ska ha missat något, gjort slarvfel och ja, helt enkelt skrivit en dålig text. När det är mycket jobb på en gång kan det hända att jag är helt inne i det för stunden för att sedan bara glömma – vad var det jag gjorde egentligen? När det är inlämnat är det inlämnat och sen dröjer det ett tag innan jag får se texten i tryck. Jag blir lite nervös varje gång det är dags att ta en titt på det färdiga materialet. När jag får fina post it-lappar på tidningen jag har medverkat i känns det därför genast lite bättre.