Tack för allt Alcuin! Hello LanguageWire!

När jag bestämde mig för att lämna England och flytta tillbaka till Sverige sökte jag lite jobb och hörde mig för bland mina kontakter för att se om det fanns nåt litet jobb till mig nånstans. Och tänk för att det fanns det! Ett alldeles utomordentligt vältajmat vikariat för någon som skulle vara tjänstledig i ett halvår. Jag flyttade hem och började jobba på Alcuin Translations där jag en gång i tiden praktiserade. Tänk så det kan bli va?! Där har jag nu varit i några månader och jobbat som översättare och projektledare och jag måste säga att det är ett fantastiskt fint gäng människor som jobbar där. Jag har trivts mycket bra men det var ju bara ett vikariat och all good things must come to an end och allt det där.

Jag blev av en händelse kontaktad av en annan byrå som undrade om jag var intresserad av en tjänst hos dem och just det här företaget har jag faktiskt varit nyfiken på ett bra tag så självklart var jag det. Jag träffade dem och de erbjöd mig jobbet. Himla bra gjort av dem tycker jag. Så idag, fredagen den trettonde, blir min sista dag på Alcuin Translations. På måndag börjar jag jobba på LanguageWire som Language and Marketing Coordinator. (Sa ni något om semester eller paus mellan två jobb? Haha, nä så jobbar inte jag. Jag bara kör på hörni.)

Jag tror att det här blir himla bra!

Samarbeten

Jag tycker att ni ska ta och gå till icehotel.com och titta för där står en jäkla massa häftiga saker. Via nya kunder har jag gjort jobb för ICEHOTEL och varje gång jag jobbar med texterna blir jag så väldigt sugen på att åka dit. Jag fascineras fullständigt av hur det är möjligt att förvandla Torne älv till de konstverk som beskrivs och visas på hemsidan. Detta är helt klart ett av de roligaste projekten jag har jobbat med!

Nya utmaningar

Jag har ju flyttat! Och bytt jobb och allt möjligt. Eftersom mitt jobb som projektledare var tidsbegränsat lämnade jag det och hittade ett nytt jobb. Jag bor numera i Cambridge i England och här jobbar jag med IT-översättning – Cambridge är något slags IT-centrum och kallas för Silicon Fen. Det är något jag inte visste innan jag bestämde mig för att flytta hit. Jag har inte jobbat så mycket med just IT-texter förut men jag välkomnar utmaningen och jag uppskattar att lära mig nya saker. Jag har inte tagit mig för att skriva om det här förrän nu men jag har bott här i fem veckor idag. Hurra för mig!

Kvinnotryck

Roks står för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige. Kvinnotryck är en tidning som ges ut av Roks och den kommer ut fyra gånger per år. Det senaste numret damp idag ner på min hallmatta. Varje nummer har olika teman och denna gången är det rättsprocessen. Jag plockar upp tidningen, bläddrar och ser artiklar som ”Varierande kunskapsnivå inom rättsväsendet”, ”Tjejer skuldbelägger ofta sig själva” och ”Att stötta i rättsprocessen”. Jag för min del känner väldigt mycket sorg över det som skrivs i denna tidning. Så mycket sorg men samtidigt så väldigt mycket kärlek över att det finns kvinno- och tjejjourer där de flesta jobbar helt ideellt med att hjälpa andra människor. För att de vill. För att vi vill, ska jag kanske säga. Jag gör ju faktiskt också det. Jag blir så väldigt rörd av den uppskattning jag får när jag märker att jag hjälper och jag blir rörd av att se att saker rör sig i rätt riktning. Tyvärr har jag också sett saker gå åt helt fel håll och det gör ont, så väldigt ont. Ändå betyder det här med jourverksamheten mycket för mig. Jag vill engagera mig. Förutom den uppskattning jag kan få från personer som jag stöttar blir jag nästan blödigt rörd över jourverksamheten som sådan – och av att möta alla andra som också engagerar sig ideellt. Det är fantastiskt.

Nåväl. Det var egentligen tidningen jag skulle skriva om. Jag skulle berätta för er att det finns intressanta texter i den som jag själv ska läsa igenom (bland annat en intervju med åklagaren Ulrika Rogland) men även att jag själv har skrivit ett par texter i den. En text om boken ”Clownen gråter” av Javiera och en intervju med Barnombudsmannen Fredrik Malmberg.

Hur är det egentligen att jobba som översättare?

Det cirkulerar lite bilder på nätet om hur olika yrkresgrupper är, eller rättare sagt upplevs. Det behöver förresten inte bara vara yrkesgrupper, jag har sett en hel del olika. Även för översättare har jag sett några olika versioner, här är en av dem:

Man kan väl säga att det ligger lite sanning i alla de där rutorna. Jag fick en gång frågan vad det skulle kosta att översätta ett par böcker till svenska och när jag gav ett ungefärligt pris kunde jag höra att personen ifråga nog blev lite förvånad. Han hade nog tänkt sig något annat och frågade, med lite förvåning i rösten, om det gjordes ”manuellt”. Jag vet inte om folk faktiskt tror att det skulle gå till på något annat sätt än just det manuella men det är alltså inte så att all text tjoffas in i ett program à la Google Translate (som i rutan uppe till vänster). Det är snarare som i rutan nere till höger – åtminstone när det är svåra texter och korta deadlines. Dock med något modernare utrustning skulle jag vilja påstå.

Mitt namn i en bok! Mitt namn i en bok!

Jo men jag vet ju att folk skriver böcker hela tiden och sådär och ja, jag har ju inte skrivit någon bok eller så (än) men jag har åtminstone fått mitt namn i en bok! Hurra! Jag har nämligen hållit på med ”redaktionellt arbete”. Och det är förresten inte bara en bok utan två! Jag har hjälpt SISU Idrottsböcker med text och så där och idag låg det ett paket med två böcker i på hallmattan. Så fint! Ja jag tänkte bara säga det.

Åh nej, hur blev det?


Varje gång jag får se texter som jag har skrivit i tryck blir jag nervös för att jag ska ha missat något, gjort slarvfel och ja, helt enkelt skrivit en dålig text. När det är mycket jobb på en gång kan det hända att jag är helt inne i det för stunden för att sedan bara glömma – vad var det jag gjorde egentligen? När det är inlämnat är det inlämnat och sen dröjer det ett tag innan jag får se texten i tryck. Jag blir lite nervös varje gång det är dags att ta en titt på det färdiga materialet. När jag får fina post it-lappar på tidningen jag har medverkat i känns det därför genast lite bättre.

En halv frilansare

Jag har gått och blivit anställd. Johorå, som projektledare på en översättningsbyrå minsann. Nu tänkte jag inte berätta så mycket om det men för folk som har tänkt anlita mig som frilansöversättare tänkte jag bara berätta det: Folks, ni får vänta ett tag. Däremot kan man fortfarande anlita mig som skribent o. dyl. Jag är alltså numera en halv frilansare som 9–5 jobbar som projektledare på byrå och all annan tid kan leka med eget företag. Nu vet ni det. Vi hörs!

Om att jobba som facköversättare

För det första: Tolk och översättare är inte samma sak. Ja, båda yrkesgrupper ska behärska språk väl. Att tolka innebär på sätt och vis att översätta och att översätta innebär på sätt och vis att tolka. Jag som översättare måste hantera det skriftliga språket mycket väl och att jag kan göra detta innebär inte att jag för den sakens skull kan tolka. Det är en helt annan teknik. På utbildningen på Tolk- och översättarinstitutet finns det tolkbås där de blivande tolkarna får sitta och öva. För öva öva öva måste man nog göra om man ska klara av det där. En av översättarna på EU-kommissionen berättade en gång att hon fått rycka in som tolk en dag. Efter den dagen var hon helt slut. Och det kan jag tänka mig. Jag är galet imponerad över tolkar som snabbt ska bearbeta den information de får från ett språk till motsvarande information på ett annat språk. De måste verkligen vara väldigt väl insatta i de ämnen som det talas om. Jag menar inte att det är svårare att vara tolk, utan snarare att det krävs olika färdigheter.

Mitt jobb innebär först och främst att jag ska vara duktig på språk och på att skriva. I mitt fall gäller det att kunna förstå engelska, danska och norska och att kunna översätta texter på dessa språk till svenska. I princip alla översättare översätter till sitt modersmål och detta är även ofta ett krav från arbetsgivare, för att man helt enkelt är bäst på sitt eget språk. Ju mer kunskap man får om språk, desto mer inser man också att man aldrig kommer att bli lika bra som de personer som har växt upp med språket. Jag syftar exempelvis på nyanser, nationella uttryck och skämt och liknande. Men det är bra att inse sina begränsningar, då undersöker man förmodligen saker och ting mycket noggrannare. Åtminstone gör jag det. Nu översätter jag inte professionellt till engelska men det händer förstås att jag skriver på engelska i andra sammanhang. Då dubbelkollar jag rätt mycket. (Egentligen inte för att jag är osäker eller dålig utan för att det skulle vara lite pinsamt om jag gör fel eftersom jag har en kandidatexamen i engelska. Jag vet ju som sagt att detta inte innebär att man kan allt, men ändå. Jag är ju nämligen även perfektionist.) Man brukar säga att det är större fokus på att man ska vara duktig på sitt målspråk, dvs. svenskan i mitt fall, än på källspråket. Man ska vara duktig på att uttrycka sig skriftligt på målspråket.

Förutom att vara duktig på språk gäller det även att vara en duktig detektiv. Jag är facköversättare och då dyker det alltid upp fackspecifika ord eller uttryck som jag kanske inte känner till. Då gäller det att söka information för att hitta rätt svar. Här använder jag mig förstås mycket av allas vårt Google för att läsa på om ämnet, söka på engelska (om det nu är källspråket i detta fall) och söka på svenska. Även Nationalencyklopedin är en god vän. Ordlistor och databaser där man kan söka är också viktiga verktyg. Ibland får man gissa. Tänka till och försöka komma på vad det skulle kunna heta och sedan försöka verifiera detta genom att söka på det. När jag får in en fullträff på ett ord som vid första åsyn ser obegripligt och för jävla svårt ut – då. Då känns det rätt bra hörni. Då är jag king/queen of the world.

Vi kan alltså säga att språkkunskap och förmågan att formulera sig i skrift är den största delen och att informationssökning kommer på en andra plats. För de flesta översättare idag ska man även vara duktig på det här med teknik. Några få översättare använder sig kanske bara av Word och skriver in översättningen rakt av i dokumentet. De flesta professionella översättare (åtminstone i min generation) använder något slags program för att underlätta arbetet. Inte ett verktyg som faktiskt översätter åt en à la Google Translate, utan ett verktyg som fungerar som en databas. Ett av de allra vanligaste heter Trados. När jag översätter en text och använder Trados, sparas mina översättningar i ett minne. På så vis kan jag se hur jag tidigare har översatt ett ord och avgöra om jag vill använda det igen eller inte. Översättningsminnen sparar mycket tid för att man snabbt ska hitta översättningslösningar på ord som redan översatts och det underlättar när man vill ha en viss tonalitet i texten. Förutom Trados finns det en rad andra och alla fungerar på liknande sätt men det är alltid något som avviker. Dessa program är ju allt som oftast väldigt bra. När de fungerar som de ska det vill säga. Många gånger har jag (och många med mig) råkat ut för tekniktrubbel som gör att man vill slita sitt hår och kasta ut datorn genom fönstret. Eller, ja. Andra kanske vill det. Själv har jag ju en Mac och den håller jag kär och gärna så nära mig som möjligt och vill inte just kasta ut genom fönstret. I dessa fall är det Google som gäller igen för att söka sig till en lösning och om det inte hjälper har man förhoppningsvis ”kollegor” som har råkat ut för samma sak och som kan hjälpa en. Är det stressigt och nära inpå en deadline är tekniktrubbel förstås det allra sista man vill ha. Men det ska lösas. På något vis. En gång för inte så längesedan satt jag uppe väldigt sent för att försöka lösa ett problem med programmet jag jobbade i. Det gick inte så jag fick köra någon form av genväg. Klockan två på natten skickade jag in texterna (dock i tid eftersom deadline var på morgonen).

Vad tolkarna har för tekniska problem vet jag inte mycket om, det kanske gäller öronsnäckor och mikrofoner. Det är alltså två separata yrken det handlar om. Vissa hanterar båda, men bara för att man sysslar med det ena betyder det inte att man kan ta sig an det andra. Och till som folk tror att jag ska kunna allt på engelska för att jag jobbar som översättare kan jag informera dem om att det nästan lika mycket handlar om att jag är grym på att hitta information. Ingen kan väl kunna allt utantill?

Två veckor hörni

Om två veckor åker jag hem till Sverige. Jag ser fram emot det, som jag alltid gör när det är dags att bege sig hemåt efter lång utlandsvistelse. Däremot önskar jag förstås att jag var lagom rik för att kunna åka tillbaka om några månader och hälsa på. Det är ju inte som att resa till Mallorca det här. Det kostar faktiskt lite mer. Det hade varit snorfint att få hälsa på alla snart igen. Me gusta Colombia. (<– Ser ni, jag har till och med lärt mig lite spanska! Woho!)

Jag är mycket spänd på hur saker och ting kommer att bli när jag kommer hem. Främst med jobb. Jag har lagt ut lite krokar både vad gäller frilans och fast anställning. Båda alternativ känns mycket bra. Konstigt nog är jag inte det minsta orolig trots att jag är lite utan fast nät vad gäller jobb efter denna mastodontöversättning. Jag är helt enkelt övertygad om att det kommer att lösa sig. Är mycket spänd på framtiden alltså. Är även mycket imponerad över eget lugn.