Sj gamle vän

Om ett par timmar ska jag sätta mig på tåget och åka lite. Känns ju fint och sådär, det är till och med första klass. Jag har valt en plats vid fönstret, en ensamplats. Så himla jobbigt att sitta bredvid andra. Man är ju svensk och folkskygg dårå. Allt det här vore fine and dandy om man nu inte var rädd för att plötsligt bli avslängd. Herregu, de där tågmästarna verkar ju ha lite problem. Vi har väl alla hört om 11-åringen som slängdes av häromdagen och igår såg jag att ännu en kvinna hade slängts av för att hon inte hade blippat sin biljett på rätt sätt. Hela vagnen stod på kvinnans sida men tågmästaren ba nej nej av från mitt tåg! Jag har ju förstås biljett till min resa idag (mobilbiljett) men tänk om min telefon dör eller tågmästaren har dålig syn eller om jag råkar radera för att jag blir så nervös eller vad som helst! Det verkar ju inte krävas särskilt mycket för att man ska bli avslängd.

Petter Birgersson har sammanfattat saker och ting ganska väl:

Tåget har fått en image av att vara snabbt, miljövänligt och bekvämt. Det borde även SJ kunna dra nytta av. Ryanair har valt att erbjuda dålig service och låga priser. Det är ett lönsamt recept. Ett alternativ till framgång är bra service och höga priser.

En särskild blandning av koncepten bör SJ och vd Jan Forsberg dock hålla sig ifrån: dålig service och höga biljettpriser.

Jag håller tummarna för att jag verkligen får åka med hela vägen till slutdestinationen idag. Det skulle vara så typiskt annars.

Annonser

Twitter som nyhetskanal

Denna helgen har varit en av de värsta på länge. Jag är fortfarande medtagen och i natt drömde jag mardrömmar. Hade svårt att somna. Vaknade flera gånger. Jag tror att vi är många som fortfarande känner oss lite skakiga över det som skett även om jag nu ser att det mesta i alla flöden är tillbaka ”till det normala”. Det är inte riktigt lika intressant att skriva om Oslo och Utöya längre, verkar det som. Och jag kan ju förstå det på sätt och vis. Vi behöver vardagen efter sånt här. Vi behöver koppla bort lite. Och kanske känns det som att man inte har så mycket kvar att säga.

I teve och tidningar rapporteras det dock fortfarande friskt, som sig bör. Men det var kanske lite trögt precis i början, i de svenska nyhetskanalerna. Åtminstone hävdar vissa detta, jag var själv inte i närheten av teven under eftermiddagen. I sådana sammanhang är det intressant hur Twitter kan fungera som nyhetskanal, ja till och med en bättre nyhetskanal än de traditionella sådana. Precis som Maria gör jag också så – jag kollar igenom Twitter för att få höra det senaste. Få medier uppdateras så flitigt som Twitter. Det har hänt flera gånger att jag har fått reda på något där som vid samma tillfälle ännu inte har publicerats hos DN eller SvD. I helgen var till exempel Emanuel Karlsten en av de personer som flitigt twittrade för att sprida information om vad som hände, vilket han även fick mycket cred för. Twitter alltså, det är rätt fascinerande.

Men. Det är ju inte denna sortens nyheter man vill läsa om. Jag håller med Maria: ”Jag önskar bara av hela mitt hjärta att twitterflödet fått rapportera om ett misslyckat terrordåd utan några döda offer.”

Uppdatering: Däremot finns det ju även en baksida av just det här med snabb info som vem som helst kan publicera och sprida. Det gäller inte bara Twitter utan Internet generellt och kanalerna som följer med. Redan nämnda Emanuel skriver om detta i DN och denna problematik är förstås värd att beakta.