Hur går man tillväga som ny översättare i branschen?

Det händer att jag får mejl från personer som letat sig till den här webbsidan och undrar hur man gör när man är nykläckt översättare och vill ha jobb. Det tycker jag är kul. Ja, hur gör man? Så här gjorde jag:

Min sista termin på översättarutbildningen bestämde jag mig för att göra praktik. Det gjorde jag på Alcuin Translations. Detta var ett av de allra bästa sakerna jag gjorde under utbildningen. Jag fick så mycket praktisk kunskap som man bara kan få i arbetslivet. Som det här med CAT-verktyg. Jag vet inte om det har ändrats de senaste åren men när jag gick utbildningen fick vi inte prova att använda CAT-verktyg alls. Vi fick en liten genomgång men inte mer än så. Och det är ju nästan halva jobbet! Man måste kunna hantera tekniken och programmen. Sen är det förstås nyttigt att göra praktik bara av den enkla anledningen att man får se hur jobbet faktiskt går till i praktiken. Har man tur så får man även en handledare som ger tips om allt möjligt och som lär ut snabbkommandon! Jag har en del snabbkommandon som är registrerade i hjärnan för evigt tack vare min praktik.

När jag skulle börja frilansa traskade jag en eftermiddag in på ytterligare en översättningsbyrå och presenterade mig. Jag behövde ju kunder. Jag hade tur som fick träffa en mycket trevlig och tillmötesgående projektledare som jag sedan höll kontakten med. Jag fick frilansjobb både från Alcuin och från den här byrån. Sen flyttade jag visserligen till Colombia och då blev det lite jobbigt med tidsskillnaden men kontakterna fanns kvar.

Ytterligare uppdrag fick jag för att jag härjade runt på internet och sociala medier. Någon frågade ”Vill du ha fler uppdrag?” och det var en himla trevlig fråga, för det ville jag ju. Sociala medier har faktiskt gett mig både översättningsuppdrag och skribentuppdrag. Dels genom direkta frågor på nätet men även för att jag har lärt känna personer som har tipsat andra om att anlita mig och till och med själva anlitat mig, trots att det inte var i det syftet vi lärde känna varandra. Nätverkande är alltså en jäkligt bra grej och sociala medier är ju perfekt för detta ändamål.

Men nätverka inte bara i sociala medier! Gå på träffar och konferenser om du har möjlighet (det kan ju kosta lite förstås så det är alltid en avvägning om man åker som enskild översättare). Jag har exempelvis deltagit i SFÖ-konferensen och där träffade jag både frilansande översättare och byrårepresentanter och det är ju ett ypperligt tillfälle att mingla och knyta kontakter. Ha visitkorten redo! Nästa konferens är i Eskilstuna i maj och då firar SFÖ även 25-årsjubileum.

Det går förstås även att skicka mejl till byråer och tänkta kunder men jag vet av erfarenhet att byråer får en otrolig mängd ansökningar och spontanmejl från alla möjliga håll och det finns en risk att just ditt mejl drunknar bland andra. Jag har dock fått några napp på det här sättet också så det är inte att förkasta helt. Men tänk på att läsa igenom ansökningen både en och två gånger innan du skickar den. Jag har sett förvånansvärt många ansökningar från översättare som innehåller språkliga fel. Och så är det ju även det här med utbildning och språkkombination. Har du ingen relevant utbildning eller erfarenhet är det nog inte så lätt att få jobb som översättare. Och det ska krävas mycket för att man skulle överväga att använda någon som inte översätter till sitt modersmål, det kan också vara bra att tänka på. Det är ju liksom det som är ”regeln”. Jag har gjort jobb där jag har översatt till engelska men jag skulle aldrig ta på mig ett sådant jobb utan att det kontrolleras av någon som har engelska som modersmål och som jag kan diskutera översättningen med. Svenska är mitt modersmål och det är därmed mitt huvudsakliga målspråk.

Vilka språk ska man satsa på? kanske ni också undrar. Ja, satsa på de språk du kan och tycker om. Men vissa språk är ju trots allt dominerande på marknaden. När jag valde att studera engelska fick jag frågan om det inte var smartare att välja ett mindre vanligt språk, så att jag kunde få ALLA jobb från det språket. Och jo, då hade jag kanske fått många av de befintliga översättningsjobben från just det språket men de jobben hade kanske inte varit så många. Engelska är trots allt det språk som det översätts mest ifrån och därmed inte alls särskilt puckat att välja att jobba med. Men bara för att man har en översättarutbildning med engelska som källspråk innebär det inte att man inte kan översätta från andra språk också. Plussa på med alla språk du kan bara!

Betalning då? Och direktkunder? Ja, direktkunder betalar ju mer, det gör de. Jag upplever även att kommunikationsbyråer betalar mer än översättningsbyråer. Ett av tipsen på utbildningen var just att skaffa sig direktkunder istället för att jobba med översättningsbyråer och HAHAHA, det är ju lätt för en etablerad översättare att säga. Det är inte så lätt när man är ny i branschen. Men jag tror på att nätverka där också. Och att läsa på och fråga andra om hur de fått direktkunder. Mina har jag fått genom kontakter. Bortsett från betalning finns det ju dock fördelar med att arbeta med översättningsbyråer. De filtrerar bort kunden till exempel, och det kan många gånger vara skönt. Och så ställer de oftast upp med hjälp om det behövs och svarar på frågor som inte kunden alltid kan.

Och en sista uppmaning: Köp Svenska skrivregler och behandla denna bok som din bibel. Om du översätter till svenska, det vill säga. Annars får du lov att köpa en bok om andra skrivregler.

Lycka till!

Annonser

Alla kan väl engelska?

– Jaha, du är översättare? Vad översätter du då? Böcker? Film?

Faktum är att jag inte gör någotdera. Jo, jag har ju översatt delar av en facklitterär bok, men skönlitteratur brukar jag inte översätta. Det är oftast skönlitterära böcker och undertexter som folk tänker på först så jag tänkte ge exempel på annat som faktiskt översätts, sådant som folk verkar glömma. Reklamtexter t ex. En del kampanjer ska lanseras i flera länder och måste följaktligen finnas på flera språk. Innehållsförteckningar på det du köper i mataffären brukar också finnas på språk utöver svenska. Sen har vi manualer, webbsidor, läkemedelsinformation, broschyrer, årsredovisningar, användarvillkor, pressmeddelanden, artiklar, avtal, nyhetsbrev osv osv osv. Det finns ganska många saker som ska finnas på flera språk. Listan kan göras ännu längre. Det handlar dels om material som ska ut till ett flertal länder, dels om material som ska finnas tillgängligt för människor av ett flertal nationaliteter i ett och samma land.

– Vilka språk är vanligast? Vad översätter du till? Engelska?

Jag översätter från engelska, danska och norska. Till svenska. Alltid alltid till modersmålet. När jag studerade engelska fick jag ibland frågan om det inte vore smartare att lära sig ett lite mer ”udda” språk än just engelska – ”alla kan ju engelska”. Ju fler språk man kan jobba med, desto bättre är det förstås. Men jag skulle inte byta ut engelskan mot tigrinska, urdu eller makedonska. Jag skulle förmodligen vara en av få med svenska som modersmål som översatte från dessa språk, men det är ju svårt att försörja sig på det om man inte får uppdrag också. Och jag tvivlar på att jag skulle få så väldigt mycket uppdrag. Jag skulle gissa på att de språk som efterfrågas mest (nu menar jag språk som det ska översättas till) när folk kontaktar översättningsbyråer i Sverige är engelska, svenska, danska, norska, finska, tyska, franska, spanska, arabiska, somaliska och persiska. Och ett gäng språk till. Väldigt mycket till och från engelska skulle jag vilja säga. Sedan finns det förstås olika översättningsbyråer där vissa är mer nischade än andra. När jag skriver att jag ”gissar” på detta är det förstås baserat på erfarenhet men eftersom jag inte har varit på alla översättningsbyråer kan jag inte ge ett hundraprocentigt svar på om det fungerar likadant överallt.

Och det här jag nämnde om att alltid översätta till modersmålet, det gäller i princip alla seriösa översättare och översättningsbyråer i hela världen. Man är bäst på att uttrycka sig på sitt eget språk. Ja, väldigt många anser sig vara grymma på engelska och många är ju det. Men med tanke på hur många nyansskillnader det finns i språket (och hur mycket som är kulturellt betingat för den delen) och hur svårt detta kan vara att plocka upp om man inte har vuxit upp med det, är man alltid bäst på sitt modersmål. Det är så många resonerar och jag är benägen att hålla med. Sokrates ska ha sagt att ju mer jag lär mig desto mer inser jag vad lite jag kan och det är lite så jag känner. Jag är rätt duktig på engelska, det får jag nog säga. Men ju mer jag lär mig om det, desto mer inser jag vad lite jag kan jämfört med någon som har engelska som modersmål. På grund av detta uppmuntrar jag alltid svenskar som själva ska översätta sina texter till engelska att eh, inte göra det. Eller åtminstone be någon med engelska som modersmål kolla igenom det efteråt.

Uppfattningen att alla kan engelska gör också att folk inte tror att det finns så mycket behov av översättning. Jag tror inte att globaliseringen gör att behovet av att översätta blir mindre. Jag tror snarare att det blir större.

Vad är en auktoriserad översättning?

Många gånger ber kunder om en auktoriserad översättning. Flera av dessa gånger inser jag att kunderna nog inte riktigt vet vad det är de ber om. Jag misstänker att det de ofta vill ha är en översättning som är gjord av en duktig översättare – de är ute efter en sorts kvalitetsstämpel. Alternativt att deras kund sitter utomlands någonstans och har bett om en sworn/certified translator. Det finns olika system i olika länder men i Sverige auktoriseras översättare av Kammarkollegiet. Man blir auktoriserad översättare, eller auktoriserad translator som det faktiskt heter, genom att göra ett översättningsprov. Detta prov består av tre texter: en juridisk text, en ekonomisk text och en allmän text. Det betyder alltså att man, om man blir auktoriserad, behärskar både juridik och ekonomi ganska väl. Kammarkollegiets auktorisation gäller till eller från svenska, inte mellan franska och engelska eller andra främmande språk. Man blir auktoriserad i en specifik språkkombination, vilket innebär att även om man översätter från flera språk så blir man inte automatiskt auktoriserad från alla dessa språk. Man gör ett prov per språkkombination.

Det händer att kunder ber om en auktoriserad medicinsk översättning. Eftersom man inte blir auktoriserad i ämnet medicin anser jag att det inte fyller en funktion att be om en medicinsk översättning som är auktoriserad. En översättare som är auktoriserad behandlar förmodligen juridik och ekonomi väl men behöver inte alls vara duktig på medicin. Snarare kan man begränsa sig genom att då välja bort duktiga medicinska översättare eftersom de inte är auktoriserade, vilket jag personligen tycker är lite synd. Däremot vet jag att det många gånger är en utländsk kund som ber om detta, eftersom det i andra länder finns översättare som är auktoriserade i medicin. Den utländska kunden har förmodligen ingen aning om hur det fungerar i Sverige. På SFÖ-konferensen diskuterades det lite om när det ska komma en auktorisering även i medicin – det finns uppenbarligen en efterfrågan. Ett svar på detta kunde förstås ingen ge, men kanske är det något som Kammarkollegiet snart kan ta ställning till?

Varför behöver man en auktoriserad översättning då? ”En översättning kan vara lika bindande som en originalhandling, därför krävs det ofta att översättningen är gjord av en auktoriserad översättare.” skriver Kammarkollegiet. Exempel på tillfällen då en översättning ska auktoriseras är när det handlar om årsredovisningar, betyg, intyg, registerutdrag samt juridiska handlingar som ska användas i en rättegång.

Hur ser man att det är en auktoriserad översättning? Som auktoriserad translator får man ett translatorsnummer och man har rätt att stämpla sina översättningar med en stämpel som bär just detta nummer. Man har även rätt att sätta fast en klisterlapp runt dokumenten där man ska skriva in translatorsnumret. På översättningen ska translatorn dessutom skriva sitt auktorisationsspråk och i vilken riktning auktorisationen gäller. Det är så en auktoriserad översättning brukar se ut: stämplad, klisterlappad samt underskriven med en notering om att det är en auktoriserad översättare i språk si och så som har gjort översättningen.

Hur får man tag i en auktoriserad översättare? Man klickeliklickar in sig på www.kammarkollegiet.se och söker på en särskild språkkombination om man vill kontakta en auktoriserad translator själv. Annars kan man be en översättningsbyrå om hjälp.

Finns det auktoriserade översättare i alla språk? Nej. Det finns idag auktoriserade översättare från 29 språk till svenska och från svenska till 26 språk. Myndigheter vill oftast ha auktoriserade översättningar men i vissa språkkombinationer finns det helt enkelt inga. Då får myndigheterna acceptera andra lösningar.

7 tips när du ska översätta texter

Ett inlägg med den rubriken har Evelina skrivit om här. Jag är översättare och hon är beställare, men vi har ungefär samma uppfattning om vad som är viktigt när man ska beställa en översättning. Jag har funderat på ytterligare några punkter som kan vara bra att poängtera.

Tid – att inte vänta med att beställa översättningen tills du skulle ha haft den ”igår”. Jag vet att detta förstås kan vara svårt ibland men rent generellt blir det mycket bättre om man slipper hasta sig igenom en text. Mmkay?

Format som man gillar som översättare: Word. Den där inskannade texten som inte går att konvertera till något annat än en lika dum bild gör att jag vill skjuta mig själv. Särskilt när den är jättelång. Jag har svårt att uppskatta ett pris och jag har svårt att jobba med den. Gör det dock ändå eftersom jag är service-minded, professionell osv.

Kvalitet på källtexten – detta har Evelina också nämnt men jag vill ändå ta upp det igen. Det är svårt att översätta en dålig text. Var går gränsen mellan att översätta en text och att förbättra en text? Detta är en väldigt klurig avvägning man som översättare får göra och det kan ge lite olika utdelning, så att säga. Det kan hända att kunden tycker att det är en dålig översättning om man inte ”förbättrar” texten trots att det ju är källtexten som är dålig. Kunden inser sällan att det är en dålig text som hen har skickat iväg för översättning. Det kan också hända att kunden tycker att de vill ha en mer källtrogen text om man ändrar för mycket i den. Ett tredje eventuellt utfall är att texten är så dålig att man inte riktigt förstår den och då blir det riktigt trixigt. Då kanske man kan fråga kunden, tycker ni. Och det kan man många gånger, men det är inte säkert att den som skickar texten för översättning har skrivit texten och då blir det ett långt led med inblandade människor som man ska börja rota i. Att förklara för kunden att det är en dålig text kan också vara väldigt känsligt eftersom det kanske just är den som skickar texten som har skrivit den. Det gäller att vara finkänslig. Men om vi ska snacka allvar här så har jag sett en del skittexter med grammatiska fel, stavfel, oklara syftningar och olika tempus. Etcetera. Och dem vill man ju faktiskt helst slippa. Tänk på det.

Översättningsminne är något som de flesta översättare använder sig av. Det är ett program som lägger in översättningar i en databas, kan man säga. Det handlar alltså inte om något fusk här, det är inte Google Translate eller liknande som översätter det istället för en riktig människa. Vad det däremot handlar om är ett program som säger att den här meningen har översatts tidigare, så här översattes den då. Eller denna mening är ganska lik den här och den översattes på detta vis. Behållningen med denna typ av program är dels att översättningen effektiviseras men även att man kan få en tonalitet i texterna som är svår att få till annars. Begrepp översätts på samma sätt rakt igenom och språket blir mer enhetligt. Om man vill alltså, det är alltid översättaren som tar det slutgiltiga beslutet. Man kan alltså säga att både översättare och kund tjänar på dessa översättningsminnen. Så även om man som kund kanske kan använda sig av översättningar man har gjort förut när det krisar sig kan det även löna sig att använda samma översättare eller översättningsbyrå. Om man är nöjd, det vill säga.

Det finns självklart fler aspekter som kan vara intressanta att ta upp men dessa skulle jag nog säga är de viktigaste som tillägg till de tips som Evelina sammanfattar så väl. Jag har tidigare skrivit lite om hur det är att jobba som facköversättare här.

Untranslatable words

”Det engelska språket är mycket rikare än det svenska” har jag hört folk säga. Jag är inte så säker på det. Jag tror inte att man måste ta till engelska ord för att förklara vad man menar i många av de lägen då folk ändå gör det. På alla språk finns det  svåröversatta ord – en del på grund av kulturell kontext. Den engelska nyhetssidan The Local har tagit fram nio svåröversatta svenska ord, eller faktiskt ord som de menar är oöversättbara. Åtminstone om man endast får översätta det med ett ord (varför man nu enbart skulle få använda sig av ett ord vet jag inte). De har skippat de vanliga orden lagom och fika och gått på nio andra. Rätt kul ändå.

SFÖ-konferensen i Gävle

Jag har varit på min första SFÖ-konferens. För er som inte vet vad SFÖ är så är det Sveriges Facköversättarförening. Eftersom jag inte hann frilansa så väldigt länge som översättare innan jag blev anställd som projektledare på en byrå blev det aldrig så att jag gick med i SFÖ. Nu var jag där i egenskap av anställd på översättningsbyrå men jag kände att jag liksom har en fot i varje läger, så att säga. Detta eftersom jag vet att mitt vikariat snart löper ut. Var är min plats? Var hamnar jag? Framtiden får utvisa detta men jag kan åtminstone säga som så, att på SFÖ-konferensen kände jag mig hemma. I denna bransch är det sällan man får träffa dem man jobbar med och det är en av anledningarna till att jag uppskattar dessa möten så mycket. Människor som jag har mejlat med flera gånger i veckan under lång tid kunde jag för första gången träffa IRL. Det flög in folk från flera länder och även om språket var svenska representerades många nationaliteter bland deltagarna. Jag älskart.

Konferensgruppen hade ordnat ett mycket fint program åt oss. Jag deltog visserligen främst i lördagens aktiviteter så jag kan inte uttala mig om de andra dagarna men av det jag fick uppleva gör jag två tummar upp. Anna-Lena Brundin stod för lite underhållning mitt på dagen. Jag älskar skånska (jag är ju skåning) och Edith Piaf. Anna-Lena sjöng otroligt vackert och körde stand-up. Trots att jag skrattade väldigt mycket måste jag ändå erkänna att jag får en något bitter eftersmak av de grova generaliseringar hon gjorde om män och kvinnor. ”Ni män måste ta hand om era kvinnor, annars lämnar de er och då dör ni i förtid”. Okej. Jag vet att man får ironisera och skämta om i princip allt och det tycker jag väl att man ska få göra också. Men i samma stund som man skämtar om stereotyper befäster man de attityder och normer som finns. Nåväl. Jag hade roligt ändå. I övrigt hölls intressanta paneldiskussioner om kvalitet och Nina Jansdotter var där och talade om att våga tacka nej. Och ja. Det bästa tyckte jag nog var föredraget som Patrik Hadenius (från Språktidningen) höll om att vara ”språkpromotorer”. Om man är en språkälskare som är språkpolis, grammatikgalning eller lite för entusiastiskt nördig, ja då kanske man inte är en bra språkpromotor. Jag erkänner att jag tillhör kategori ett, språkpolis. Men jag brukar mest polisa mig tyst för mig själv, så att jag inte dödar någon annans språkintresse eller självsäkerhet (om man bortser från enstaka inlägg på denna blogg, men herregud, man måste ju få avreagera sig). Dessutom vill jag inte bli hatad. Patrik Hadenius var en väldigt duktig talare och jag hade gärna lyssnat på honom ännu mer.

Nu sitter jag på tåget hem till Stockholm. I morgon är det måndag och då är det dags för nya översättningsutmaningar!

Om att jobba som facköversättare

För det första: Tolk och översättare är inte samma sak. Ja, båda yrkesgrupper ska behärska språk väl. Att tolka innebär på sätt och vis att översätta och att översätta innebär på sätt och vis att tolka. Jag som översättare måste hantera det skriftliga språket mycket väl och att jag kan göra detta innebär inte att jag för den sakens skull kan tolka. Det är en helt annan teknik. På utbildningen på Tolk- och översättarinstitutet finns det tolkbås där de blivande tolkarna får sitta och öva. För öva öva öva måste man nog göra om man ska klara av det där. En av översättarna på EU-kommissionen berättade en gång att hon fått rycka in som tolk en dag. Efter den dagen var hon helt slut. Och det kan jag tänka mig. Jag är galet imponerad över tolkar som snabbt ska bearbeta den information de får från ett språk till motsvarande information på ett annat språk. De måste verkligen vara väldigt väl insatta i de ämnen som det talas om. Jag menar inte att det är svårare att vara tolk, utan snarare att det krävs olika färdigheter.

Mitt jobb innebär först och främst att jag ska vara duktig på språk och på att skriva. I mitt fall gäller det att kunna förstå engelska, danska och norska och att kunna översätta texter på dessa språk till svenska. I princip alla översättare översätter till sitt modersmål och detta är även ofta ett krav från arbetsgivare, för att man helt enkelt är bäst på sitt eget språk. Ju mer kunskap man får om språk, desto mer inser man också att man aldrig kommer att bli lika bra som de personer som har växt upp med språket. Jag syftar exempelvis på nyanser, nationella uttryck och skämt och liknande. Men det är bra att inse sina begränsningar, då undersöker man förmodligen saker och ting mycket noggrannare. Åtminstone gör jag det. Nu översätter jag inte professionellt till engelska men det händer förstås att jag skriver på engelska i andra sammanhang. Då dubbelkollar jag rätt mycket. (Egentligen inte för att jag är osäker eller dålig utan för att det skulle vara lite pinsamt om jag gör fel eftersom jag har en kandidatexamen i engelska. Jag vet ju som sagt att detta inte innebär att man kan allt, men ändå. Jag är ju nämligen även perfektionist.) Man brukar säga att det är större fokus på att man ska vara duktig på sitt målspråk, dvs. svenskan i mitt fall, än på källspråket. Man ska vara duktig på att uttrycka sig skriftligt på målspråket.

Förutom att vara duktig på språk gäller det även att vara en duktig detektiv. Jag är facköversättare och då dyker det alltid upp fackspecifika ord eller uttryck som jag kanske inte känner till. Då gäller det att söka information för att hitta rätt svar. Här använder jag mig förstås mycket av allas vårt Google för att läsa på om ämnet, söka på engelska (om det nu är källspråket i detta fall) och söka på svenska. Även Nationalencyklopedin är en god vän. Ordlistor och databaser där man kan söka är också viktiga verktyg. Ibland får man gissa. Tänka till och försöka komma på vad det skulle kunna heta och sedan försöka verifiera detta genom att söka på det. När jag får in en fullträff på ett ord som vid första åsyn ser obegripligt och för jävla svårt ut – då. Då känns det rätt bra hörni. Då är jag king/queen of the world.

Vi kan alltså säga att språkkunskap och förmågan att formulera sig i skrift är den största delen och att informationssökning kommer på en andra plats. För de flesta översättare idag ska man även vara duktig på det här med teknik. Några få översättare använder sig kanske bara av Word och skriver in översättningen rakt av i dokumentet. De flesta professionella översättare (åtminstone i min generation) använder något slags program för att underlätta arbetet. Inte ett verktyg som faktiskt översätter åt en à la Google Translate, utan ett verktyg som fungerar som en databas. Ett av de allra vanligaste heter Trados. När jag översätter en text och använder Trados, sparas mina översättningar i ett minne. På så vis kan jag se hur jag tidigare har översatt ett ord och avgöra om jag vill använda det igen eller inte. Översättningsminnen sparar mycket tid för att man snabbt ska hitta översättningslösningar på ord som redan översatts och det underlättar när man vill ha en viss tonalitet i texten. Förutom Trados finns det en rad andra och alla fungerar på liknande sätt men det är alltid något som avviker. Dessa program är ju allt som oftast väldigt bra. När de fungerar som de ska det vill säga. Många gånger har jag (och många med mig) råkat ut för tekniktrubbel som gör att man vill slita sitt hår och kasta ut datorn genom fönstret. Eller, ja. Andra kanske vill det. Själv har jag ju en Mac och den håller jag kär och gärna så nära mig som möjligt och vill inte just kasta ut genom fönstret. I dessa fall är det Google som gäller igen för att söka sig till en lösning och om det inte hjälper har man förhoppningsvis ”kollegor” som har råkat ut för samma sak och som kan hjälpa en. Är det stressigt och nära inpå en deadline är tekniktrubbel förstås det allra sista man vill ha. Men det ska lösas. På något vis. En gång för inte så längesedan satt jag uppe väldigt sent för att försöka lösa ett problem med programmet jag jobbade i. Det gick inte så jag fick köra någon form av genväg. Klockan två på natten skickade jag in texterna (dock i tid eftersom deadline var på morgonen).

Vad tolkarna har för tekniska problem vet jag inte mycket om, det kanske gäller öronsnäckor och mikrofoner. Det är alltså två separata yrken det handlar om. Vissa hanterar båda, men bara för att man sysslar med det ena betyder det inte att man kan ta sig an det andra. Och till som folk tror att jag ska kunna allt på engelska för att jag jobbar som översättare kan jag informera dem om att det nästan lika mycket handlar om att jag är grym på att hitta information. Ingen kan väl kunna allt utantill?